Stjärnklart!
I går kollade vi på första halvlek av handbollsfinalen i Klågerup innan vi åkte hem. Att kolla sport med familjen Collin är som att vara omringad av kommentatorer som går på om hur bra eller dåligt det går, vem som borde ha straff eller frikast eller som borde bli in eller utbytt. Eftersom jag inte tar det där med sport så hårt satt jag mest och lyssnade på allas kommentarer och hade det allmänt bra.
I fredags kväll satt jag och Philip och kollade på alla stjärnfallen (meteorskuren Perseiderna är egentligen små grus- och stoftpartiklar som kometen Swift-Tuttle lämnar efter sig i sin omloppsbana runt solen. Vart 133:e år passerar jorden den banan och när partiklarna träffar atmosfären brinner de upp och syns som ett stjärnfall eller meteorregn, berättar Robert Cumming, astronom på Onsala rymdobservatorium.) Det var skitmysigt och riktigt coolt att se. Såg ut som stjärnfall fast mycket långsammare och de syntes jättelänge och ibland kom det vanliga 'snabba' stjärnfall men med en lång svans av ljus efter sig. De säger förresten att man fortfarande kan se det så lyd mitt råd och gå ut och blicka upp i skyn så kommer ni få se något fantastiskt! HÄR & HÄR hittar ni två articklar om det om ni vill läsa lite mer.
På väg ner till danmark började jag på ett armband. Blev inte riktigt färdig och fick pula och ta upp och göra om lite innan jag fick till knäppningen. Konstaterade ocks att linan jag använde var lite för tunn, så jag fick köra med dubbla trådar, men det var ju första försöket och de säger ju att övning ger färdighet så det är bara att göra ett nytt försök ;)
